selmasbok

 

Tjohej alla bloggläsare!

Uppskattar ni bloggen hittils? Det hoppas jag! Efter idag är vi ytterligare ett inlägg närmare slutet. 

 

Idag tänkte jag analysera Emma Granholms sätt att skriva på. Granholm är en ungdomsförfattare och har gett ut tre böcker efter debutromanen Simon & Sofie lanserades 2006. Att det är en ungdomsbok märks tydligt på språket. Det är väldigt simpelt och lättläst med återkommande kortfattade konversationer. Ingen större del av handlingen måste läsas ut mellan raderna så läsaren behöver inte tänka utanför boxen för att hänga med.

 

Berättarperspektivet är allvetande då det skrivs i tredje person och skildrar huvudkaraktärernas tankar och känslor. Boken är skriven i kronologisk ordning, vilket gör det enkelt att följa med. 

 

Dramaturgin är relativt likartad genom hela bokens gång. Författaren lyckas hålla uppe spänningen eftersom att man gång på gång förväntansfullt sitter och undrar hur det kommer gå med Simon och Sofies förhållande.

 

Granholm använder sig inte av metaforer och liknelser. Dialogerna är hela tiden knutna till känslor, samma sak gäller styckena när man befinner sig i huvudkaraktärernas huvuden. Författaren verkar föredra att beskriva t.ex. hur ett objekt får huvudpersonerna att känna istället för att beskriva hur ett objekt ser ut. Känslomässigt istället för faktamässigt. Jag antar att Granholm har valt att skriva på det här känslosamma sättet för att ungdomarna som boken riktar sig till verkligen ska kunnna relatera till bokens innehåll. När de läser kanske de kan relatera till vad karaktärer känner och på så sett sätta ord på sina egna känslor.